"Jag är bara trött"

Nu är det faktiskt nog på riktigt, det räcker. Jag skäms över att leva i detta samhälle med dömande människor vart man än rör sig. Seriöst vad får ni ut av det? sen 5 MÅNADER  tillbaka har jag fått både hot mejl, där folk som jag inte ens känner eller har någon aning om vilka det är säger att de vill skära halsen av mig eller som en annan kommentar jag fick skriven till mig (självklart inte skrivet med något namn eller på något sätt veta vem de är)
 
- " Vi kommer att komma, inte en, inte två utan ett helt jävla gäng och slå sönder dig tills du lider så jävla grovt, låta dig ligga så x antal timmar för att sedan sätta en kniv i hjärtat på dig. "
 
- " Du är inte värd att leva, det är ditt äckliga fel att Jacob inte längre lever, din äckliga jävla idiot, kan inte du också bara ta en överdos så slipper vi se dig, äckliga människa. "
 
- " Om du bara hade svarat I din telefon så hade Jacob levt idag. Känn skulden på dina egna axlar, han älskade dig, att det här hände är endast ditt fel. "
 
Snälla det räcker nu, jag och Jacob hade ingenting med varandra att göra och jag hade inte prata med honom på 7 månader när detta hände, detta hade ingenting med mig att göra. Jag och Jacob valde tillsammans att det inte funkade och att det var bättre att inte vara med varandra, tillsammans. Vi avslutade som vänner, att vi sen inte snackade med varandra beror inte på att någon kände ett hat eller besvikelse på varandra utan för att vi skulle kunna gå vidare på riktigt och inte falla tillbaka för vi visste att det inte funkade. Att han ringde mig just denna kvällen som han tog en överdos senare på kvällen och att jag inte svarade, vilket är sant, han ringde och jag svarade inte, för att jag jobbade och han ringde på dolt nummer, jag visste inte ens vem som hade ringt mig förens jag lyssnade på min röstbrevlåda dagen efter jag fick reda på att Jacob hade gått bort. Så ja han ringde, men är det någon som vet vad han sa? nej det är det inte, det har ingenting med mig att göra, så sluta nu.
 
Seriöst har det inte gått lite för långt när jag ligger livrädd i mitt hus för att det faktiskt har hänt att tre stycken utav er kom hem till mig, stod och bankade och slog på min dörr och skrek utanför mitt hus i en timme innan polisen hämtade er, att jag ska behöva vara rädd när jag är hemma och knappt våga gå ut längre, det är sjukt, det är äckligt och det är tragiskt. Behövt byta nummer osvosv.
 
Jag älskade Jacob, det gör jag fortfarande, men det finns så många olika anledningar och saker som hände som ni inte har någon aning om, som jag ångrar idag att jag inte sagt tidigare, och ja jag känner skuld för att jag inte svarade på de samtalet den dagen, men jag visste inget och åter igen vi hade inte snackat på 7 månader så det var inte så att han brukade ringa mig på dolt nummer heller.
 
bilderna är ifrån veckan efter han gått bort, vill även säga att det endast är ifrån ett socialt media, tex att telefon ringt 80 - 120 ggr per dag tills jag bytte numret är även en sak, att de kontaktar mina vänner, att de åkt hit, att de smsar osv.
 
 

..

 

Tror att det är någon som har pajat sitt finger fullständigt.

Efter att ha gått med gips i 3 veckor så har jag nu äntligen fått ta av det och satt på en skena istället som jag ska ha i 3 veckor sen efter det ska jag ha fingrarna ihopsatta i ytterligare 3 veckor, kommer ta hela sommaren för attt få det att läka, har ju opererat fingret också och fyfan vad äckligt det ser ut..
 

Jag kan inte göra mer än såhär.

Jag saknar dig något otroligt, du anar inte hur tom jag känner mig utan dig, jag är inte glad utan dig, inte på riktigt. Ingenting är lika roligt utan dig vid min sida, du är min bästa vän och jag älskar dig något otroligt. Jag vet fortfarande inte vad jag har gjort eller sagt, men någonting är det ju helt klart och jag önskar verkligen att du kan berätta det för mig, jag har aldrig någonsin menat att såra dig eller göra dig ledsen med någonting jag har sagt till dig. Vi alla gör misstag, även jag, im just a human. Jag vet att jag är dålig på att visa hur otroligt mycket du betyder för mig och jag vet att jag är dålig på att påminna dig om att du faktiskt är det bästa i mitt liv och vilken otrolig person jag faktiskt tycker du är. Jag vill verkligen inte förlora dig, vilket jag antagligen redan har gjort, eftersom du inte längre vill ha kontakt med mig. 
 
Jag försår verkligen ingenting utav allt som har hänt, ena dagen var allt bra och mitt liv var verkligen helt perfekt, sen helt plötsligt, crash bom bam så pratar du inte med mig och inte ens kollar på mig när jag försökte säga hej till dig, och om du kollar på mig så är det bara en bitchblick som jag har fått till svar.. Jag är verkligen helt förvirrad, vad är det med dig? vad håller du på med? vad har jag gjort? vad har jag sagt? Vad har fått dig att bete dig såhär helt plötsligt?  Du är inte sån här, du har aldrig varit sån här, jag ser på dig att du inte mår bra över någonting och jag har även försökt att prata med dig, men du vill inte, jag ser det på dig, man ser det i dina ögon, du är inte samma person som du var innan, det är någonting som oroar dig eller som du går och tänker på. Jag vet inte längre vad jag ska göra för jag har redan försökt med allt, jag har smsat dig, men du svarar inte, jag har ringt dig men du klickar mig, jag har till och med åkt hem till dig, men du öppnade inte, jag har gett dig tid för att fundera men du hör ändå inte av dig, vad mer kan jag göra? jag har försökt med allt som står i min makt för att försöka ta reda på vad som är fel och försökt fixa det, men ingenting funkar. Detta är det sista jag gör, jag kan inte göra mer jag har redan försökt med allting annat. Om du inte förstår nu så kommer du aldrig förstå.
 
Jag har alltid ställt upp för dig. Alltid funnits där när du har behövt mig. Stöttat dig till 110% i alla lägen när du har velat göra någonting. Hjälpt dig när livet har varit svårt och inte riktigt gått som du har velat. Försökt pusha dig till att prova nya saker och fortsätta kämpa. Du är så otroligt stark och jag beundrar verkligen dig, du kommer komma precis där du vill komma med ditt liv, du behöver inte oroa dig. Jag tror verkligen på dig. Jag har stannat uppe sena nätter bara för att skriva med dig ända tills du mår bättre, jag har alltid stått kvar vid din sida när andra har svikit dig och jag har alltid försökt visa hur mycket du betyder. Du är den personen som gör mig glad, på riktigt. Du är den som jag alltid har roligt med och den jag alltid har kunnat vända mig till när allt annat har varit skit. Du har alltid ställt upp för mig och funnits där för mig, även när jag var som värst. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva förlora dig, du har alltid sagt till mig att ingenting kan förstöra den vänskap som vi har och att det alltid kommer vara du och jag vad som än händer, att vi alltid kommer vara bästavänner och att ingenting kan ändra på det. Men ey den är förstörd, den är totalt sönder krossad, nerstampad så långt det bara går och du verkar inte bry dig ett skit om det. 
 
Det sårar mig så sjukt mycket att se att du inte bryr dig, att du bara fortsätter som om ingenting har hänt, som om det inte gör någonting att jag inte längre är en del av ditt liv. Det är hemskt att veta att jag bryr mig så otroligt jävla mycket mer, att jag tänker på dig hela tiden, även när jag är med andra, vart jag än här så tänker jag på dig och undrar hur du mår och om du någonsin har tänkt en enda tanke på mig. Om du inte vill ha mig i ditt liv så säg det istället och säg det nu, jag lär mig leva med det, men att ha det såhär och inte veta någonting om något, det klarar jag inte av längre, jag blir bara svagare och svagare för varje dag som går och snart kommer jag vara så långt nere att jag inte kan ta mig upp igen och det vill jag inte ska hända. Jag vill verkligen veta vad fan som hände och varför, varför, varför det blev såhär. Jag kommer alltid älska dig och du kommer alltid att vara min bästa vänn vad som än händer, de vet du. Men antingen så pratar du med mig och berättar vad fan som händer, eller så skiter du i det men då behöver du heller aldrig prata med mig igen, för jag orkar inte mera nu. 
 
Det är upp till dig nu, jag är här och jag kommer alltid vara här, jag går ingenstans, men om du vill ha något med mig att göra så får du ta upp kontakten, för jag kan inget mera göra nu, jag har faktiskt gett upp för den första gången i mitt liv så har jag tappat allt och verkligen förlorat kontrollen, jag vet inte vad som händer med mig. Efter 5års ren vänskap så trodde jag aldrig att denna dagen skulle komma, men du kommer alltid ha den där bästa platsen i mitt hjärta vad som än händer och jag kommer aldrig någonsin glömma dig, jag älskar dig.
 
Från mig till dig, cover av: Incu, Your my sun - Angelijna gustafsson.  

Löprunda och brutet finger sen helgen!


she´s not me.

she is not me♥ 

Life is good!

Livet är allt bra vissa stunder, allting är perfekt förutom att hästen har blivit sjuk, han har feber och är väldigt uttorkad men det kommer nog lösa sig snart får vi hoppas! Även fast det är vissa saker som verkligen inte är speciellt roliga nu så är grejerna som är bra såpass bra att dom andra problemen som jag inte orkar gå och oroa mig för!:)

Helgen har varit toppen bra, väldigt trött dock, måste verkligen sova och borde även plugga.. Menmen snart kommer Adam hit en stund, och imorgon sätter skolan igång igen, helt okej!


..

Jag saknar dig något enormt, saknar att alltid ha någon som jag vet finns där, jag saknar oss, ingen kommer någonsin betyda mer än dig min vän!


Lugn helg!:)

Mamma och Roger har varit i min lilla lya i Varberg hela helgen och gjort om allt. Tapetserat om osv, ni ska få bilder sen, nu är det super fint och väldigt mycket rosa, my love!

Igår sov jag hos Linnea och Clara, kollade även på Maria wern, riktigt bra serie det där!:)

Nu sitter jag i bilen på väg till Kungsbacka för att köra trav på shetlandsponnyer, idag ska vi få tävlingsköra fan vad kul!:D


Ibland blir det bara för mycket för mig.

Jag orkar inte mer, fyfan för detta. 1000 tankar i mitt huvud just nu och den största är nog vafan jag gör här?

Jag vill inte ens gå på denna skola. Varför bor jag här? Varför går jag här? Vill bara hem, hem till mamma, hem till tryggheten, hem till mina vänner. Jag hör inte hemma här, jag mår inte bra här och jag passar inte in här.

Aldrig känt mig såhär vilsen i mig själv, sen om det beror på att jag förlorade min allra viktigaste trygghet som jag kunde prata med allt om, eller om jag bara är trött på allt som har med livet att göra är den stora frågan.. Men såhär orkar jag inte må längre det är pinsamt hur piss dåligt jag mår och det är äckligt pinsamt att inte ens kunna gå en hel skoldag utan att bryta ihop på slutet av den, jag orkar inte leka stark längre jag tänker inte längre låtsas som om jag mår bra, för det gör jag inte, verkligen inte, fyfan för detta..:'(


Denna hästen!

Denna hästen är helt otrolig , finns inga ord på hur mycket jag älskar honom!<3


Bra dag!

Idag hoppade jag med pluttisen och det gick grymt bra, så himla fin var han idag!:)

Just nu sitter jag hemma hos Emelie och kollar på the following, skulle egentligen plugga idag, men det kan vänta, usch är grymt skoltrött vill bara hem, vilket jag dock ska imorgon härligt!:)


Alldeles för mycket tankar.

Åh orkar inte alla dessa jävla tankar. Jag är helt tom, jag känner inte igen mig själv längre, vad fan är det med mig? Jag beter mig som en tönt.. Jag brukar inte vara sårbar, men jag antar att vi alla har våran gräns.

Att förlora dig, den allra finaste och bästa vännen jag har, tar mer än bara några veckor att glömma. Jag vet inte ens varför det har blivit som det blivit eftersom du vägrar förklara, men det är upp till dig. Jag vill inte ha tillbaka din vänskap eftersom du har bevisat att den var fejkad hela tiden. Så fort jag tänker på allt som du har sagt och gjort mot mig och hur mycket skit jag faktiskt har tagit för din skull så börjar tårarna rinna och dom slutar inte. Varje dag när jag ser dig kommer dom igen, jag är så förvirrad. Varje natt ligger jag vaken och undrar vad jag har gjort och varför du beter dig såhär. Jag vill vara så arg på dig, jag vill kunna säga att jag inte bryr mig och att det inte spelar någon roll, men det gör det! Jag bryr mig om dig, jag älskar dig, jag skulle aldrig få för mig att svika dig ens så mycket som för en sekund och de vet du, du vet även att det inte spelar någon roll hur illa du behandlar mig så får du alltid tillbaka min vänskap och jag kan aldrig bli riktigt arg på dig, för det går inte.

Men nu är det slut på detta, ingenting kommer bli som det var, jag saknar dig något otroligt, det spelar igen roll hur roligt jag har med alla mina andra vänner, för dom är inte du. Ingen kommer någonsin kunna ta över den platsen som du har i mitt hjärta hur mycket jag än tycker om mina andra vänner!

Kom ihåg att det var du som valde bort mig, inte tvärtom. Det var du som sårade mig inte tvärtom. Det var du som svek mig inte tvärtom. Du har ingen annan än dig själv att skylla, kom ihåg det om du någonsin skulle känna dig ensam och tänka på mig, kom då ihåg att jag inte längre finns där. Du kan inte vända dig till mig längre inte ens när du mår som värst, för jag kommer inte gå på din vänskap igen, för du snackar endast med mig när dom andra inte kan snacka just då, man gör inte så, man behandlar inte folk så som du behandlat mig och det känns för jävligt att säga det här eftersom jag älskar dig något så otroligt till djupet av mitt hjärta, men du och jag finns inte längre våran vänskap är som bortblåst och den kommer inte uppstå igen, den är kvävd och denna gången föralltid, helvete.


Åsby

Idag var vi och körde ponnytrav i Åsby riktigt roligt!:)

Nu sitter jag hemma hos Linnea och Clara med Isabelle, Emelie och Josefin och äter Tacos, tjockis style!


Haft en grym helg!

Haft en riktigt grym helg med fina vänner, super!:)

Kommer dock inte bli så roligt att gå till skolan imorgon pga ett personligt skäl, blir så trött, kan det inte vara helg hela veckan, mycket bättre också slipper jag bli påmind..


Om

Min profilbild

Angelina gustafsson

sunshine-inmymind@hotmail.com

RSS 2.0