Alldeles för mycket tankar.

Åh orkar inte alla dessa jävla tankar. Jag är helt tom, jag känner inte igen mig själv längre, vad fan är det med mig? Jag beter mig som en tönt.. Jag brukar inte vara sårbar, men jag antar att vi alla har våran gräns.

Att förlora dig, den allra finaste och bästa vännen jag har, tar mer än bara några veckor att glömma. Jag vet inte ens varför det har blivit som det blivit eftersom du vägrar förklara, men det är upp till dig. Jag vill inte ha tillbaka din vänskap eftersom du har bevisat att den var fejkad hela tiden. Så fort jag tänker på allt som du har sagt och gjort mot mig och hur mycket skit jag faktiskt har tagit för din skull så börjar tårarna rinna och dom slutar inte. Varje dag när jag ser dig kommer dom igen, jag är så förvirrad. Varje natt ligger jag vaken och undrar vad jag har gjort och varför du beter dig såhär. Jag vill vara så arg på dig, jag vill kunna säga att jag inte bryr mig och att det inte spelar någon roll, men det gör det! Jag bryr mig om dig, jag älskar dig, jag skulle aldrig få för mig att svika dig ens så mycket som för en sekund och de vet du, du vet även att det inte spelar någon roll hur illa du behandlar mig så får du alltid tillbaka min vänskap och jag kan aldrig bli riktigt arg på dig, för det går inte.

Men nu är det slut på detta, ingenting kommer bli som det var, jag saknar dig något otroligt, det spelar igen roll hur roligt jag har med alla mina andra vänner, för dom är inte du. Ingen kommer någonsin kunna ta över den platsen som du har i mitt hjärta hur mycket jag än tycker om mina andra vänner!

Kom ihåg att det var du som valde bort mig, inte tvärtom. Det var du som sårade mig inte tvärtom. Det var du som svek mig inte tvärtom. Du har ingen annan än dig själv att skylla, kom ihåg det om du någonsin skulle känna dig ensam och tänka på mig, kom då ihåg att jag inte längre finns där. Du kan inte vända dig till mig längre inte ens när du mår som värst, för jag kommer inte gå på din vänskap igen, för du snackar endast med mig när dom andra inte kan snacka just då, man gör inte så, man behandlar inte folk så som du behandlat mig och det känns för jävligt att säga det här eftersom jag älskar dig något så otroligt till djupet av mitt hjärta, men du och jag finns inte längre våran vänskap är som bortblåst och den kommer inte uppstå igen, den är kvävd och denna gången föralltid, helvete.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0