För första gången i hela mitt liv har jag faktiskt börja tvivla på om artist verkligen är det jag helst av allt skulle vilja göra när jag blir stor.. ganska skrämmande faktiskt, jag kämpar som fan för att få betygen att räcka så att jag kan ta mig in på musikskolan i Halmstad, men helst plötsligt slår det mig? är det verkligen vad jag vill? vad fan vill jag göra egentligen? sen börjar jag tänka för mig själv att vafan är det med mig det är väll klart att jag vill, jag älskar ju det jag gör, så varför skulle jag inte vilja det? Sen slår min andra tanke in det kanske är bättre om jag går resturang/servitris pogrammet så kan jag åka till Serbien och ta över farfars resturang,motell,kiosk som han har tjatat på mig att jag ska göra sen jag var en liten bebis, kanske borde jag bli precis som honom? Sen slår en helt annan tanke in att vafan jag vill ju bli en sån som tar hand om barn som har hamnat i fel umgänge kommit in på helt fel spår, ellr jobba med såna som har drogmissbruk, för att hindra att fler måste dö i tex hjärnblödning för att dom inte får någon behandling när dom ber om det, för att förhindra att flera barn förlorar sin pappa ellr mamma för att inte behandlingshemmet har tagit fallet på allvar, för att förhindra att fler barn ska behöva leva ett liv utan en nära familjemedlem, som jag har fått leva hela mitt liv, utan min pappa för att behandlingshemmet inte tog det på allvar, dom fattade inte hur illa det var, fast både pappa, mamma, pappas mamma och pappa, vi bad om att ge honom hjälp för att komma ur berondet, men icke då, inte förens det var försent. Om dom hade tagit in honom på behandling så skulle chansen vara betydligt större att han hade levt idag. Det skulle vara grymt att jobba som det och förhindra att fler måste uppleva samma sak..